Det finns nånting som är så otroligt jobbigt. Och det är när man är tillsammans med någon, och sedan börja märka att man gillar nån annan. Just de håller på att hända mig.

Jag vet inte vad jag ska göra åt de.  Jag vill så gärna bara titta åt ett annat håll när han går förbi, men de går inte. Blicken sugs dit automatiskt. Han är som en jävla manget. Jag önskar att jag bara kunde blunda, och sedan när jag öppnar mina ögona så finns han inte, han har aldrig funnit för mig. Men de går inte. För varje gång jag öppnar ögonen och ser han, så blir jag så jävla glad. Han ger mig rysningar varje gång han ler mot mig. Jag skulle bara låta han vara, skita i att han är världens finaste och bara gå vidare, om jag kunde..

Det allra värsta är ju att jag redan har kille. Det är ju där stoppet finns. Om jag inte hade haft de, så hade han varit min för länge sedan. Det är så jävla jobbigt att bara gå förbi han. Man kan inte börja prata, och sedan ge han en kram när man ska gå. För då blir min kille svartsjuk. Asså när jag läser igenom de här så hör jag hur jävla töntigt det låter, men jag bryr mig inte. Det är ändå inte meningen att någon ska se de.

Varför finns kärlek?

Varför måste man hålla sig till en?

Varför är det så jobbigt när man vill till ett håll, men man vet att man måste gå åt de andra?

Varför är det alltid så jävla svårt att säga som det är, istället för att ljuga lite och få det att låta bättre?

 Varför ska jag alltid göra fel, säga fel, och få allt att bli fel?

Skitsamma. Nu ska jag sluta tycka så jävla synd om mig själv. Men OM det är någon stackare som läser de här, och kanske känner lite medkänsla, vad ska jag göra? Kan du vara snäll och ge mig råd? =( Seriöst, jag orkar inte 

Hej bloggen.

Jag vet att det kommer bli ensamt här. Men jag gör de här bara för att jag vill ha nånstans att skriva mina inre tankar. Det finns ingen jag kan säga dom till, så de här var de ända jag kunde komma på som kunde lösa de hela. Och det är meningen att ingen ska veta om den här bloggen, och om det är någon som kommer på den, så ska dom inte få vet avem jag är.